AI-Chucky slices back
M3GAN är en modern version av den klassiska onda dockan, inget snack om saken. Jag såg trailern till den här på bio och tyckte att den såg otroligt fjantig ut. Något som tyvärr oftast rimmar med skräck – Jag älskar skräck, dessvärre görs det väldigt få skräckfilmer som faktiskt är bra. Det hör till saken att jag inte är något fan av Chucky-filmerna (och tv-serien har jag inte sett även om jag hört en del gott om den), jag tycker varken att de är spännande eller överdrivet underhållande – Även om jag säkert känt annorlunda om jag sett dem när de först kom ut. Jag tror inte att jag såg nån av Chucky-filmerna förrän i sena tonåren.
Men åter till filmen som ska recenseras. Jag läste en del ljumna och några riktigt positiva recensioner, både på Moviezine och andra sidor, samt en vän på Facebook som hade sett M3GAN och berättade att hon tyckte den var förbaskat underhållande och snyggt gjord. Då vaknade mitt intresse, trots allt.
Bli inte ovän med M3GAN
Kortfattat så handlar filmen om Gemma som är ingenjör på ett företag som tillverkar leksaksrobotar med AI-funktioner. Tänk Furbee 2.0. Hon har dock jobbat på ett hemligt projekt, M3Gan, som är en verklighetstrogen docka som bland annat ska kunna lära sig av omgivningen och det barn hon “knyter an till” och exempelvis kunna föra konversationer helt flytande som en riktig människa. Gemmas systerdotter Cady blir föräldralös efter en olycka och får flytta hem till henne. Gissa vem som blir försökskanin när Gemma bygger klart sin AI-docka?
M3GAN marknadsförs ju som en modern Onda dockan. En tech-skräckis, skulle man kunna säga. Så det krävs inget geni för att räkna ut även om man inte sett trailern, att det kommer gå käpprätt åt helvete. Jag gillar faktiskt första halvan bäst. När vi får lära känna M3GAN och hon visas upp för potentiella finansiärer, och kommer närmre Cady. Och börjar visa sina ondskefulla drag efter ett tag.
Jag tycker att filmen håller mer eller mindre hela vägen och är bitvis rejält underhållande. Klart bättre än jag hade väntat mig, som sagt. Och riktigt snyggt gjord. Visst tappar den lite mot slutet och visst är det förutsägbart. Men vad gör det när man blir så pass underhållen?