Ghostface den sjätte
Scream-serien är tillbaka för sjätte gången. Förra året fick serien något av en reboot i regi av Matt Bettinelli-Olpin och Tyler Gillett. Den fick ganska bra recensioner men jag var allt annat än såld. Nu ska föras till protokollet att jag inte är något Scream-fan till att börja med och att slasher-genren inte heller är något jag tycker är särskilt spännande även om jag i grund och botten älskar skräck. Det blev varken särskilt läskigt eller spännande och försöken till humor föll ofta platt.
Nu har samma två regissörer fått chansen igen och den här gången flyttar vi handlingen från Woodsboro till New York, där några av överlevarna från förra filmens hemskheter tror sig kunna leva skyddade.
Mindre humor, mer slakt
Till skillnad från förra filmen är det mer fokus på slakt och mörker här. Visst återfinns humor, absolut, men mer undanskuffad – och den funkar bättre. Av original-casten är det bara Courtney Cox som dyker upp och får en viktig roll. Melissa Barrera och Jenna Ortega (Wednesday!) gör sig mycket bra i huvudrollerna och även de andra skådespelarna sköter sig. Möjligen bortsett från Dermot Mulroney. Sorry, jag gillar inte att negga på skådespelare, men Mulroney är typen jag alltid känt att man använder när alla andra tackat nej – jag vet inte varför. Heroes-stjärnan Hayden Panettiere återkommer i rollen som Kirby Reed (som var med i Scream IV 2011).
Det är som sagt något med slashers. Jag har aldrig riktigt gillat dom. De lyckas aldrig bli direkt läskiga. De lyckas aldrig bli nagelbitar-spännande. Och de är inte tillräckligt äckliga för att man ska få nån gore-tillfredsställelse. Ändå fungerar Scream VI förvånansvärt bra. Visst stör jag mig på de logiska luckorna och återkommande klyschor, men den leker samtidigt med genren på ett kul och smart sätt som fungerar utan att det bara blir pajjigt. Sen gillar jag flytten från Woodsboro till NY. Det blir “större” utan att bli Hollywood-stort. Det finns en scen i en närlivsbutik som jag tycker tillhör filmens höjdpunkter.