Uthred är tillbaka
Jag började kolla på serien The last kingdom förra sommaren och fastnade direkt. Fyra säsonger plöjdes på rekordtid. Jag älskade den, även om den kunde vara lite corny ibland. Sen kom femte och sista säsongen och saknaden blev enorm. Hur historiskt korrekt den är lämnar jag åt folk som kan temat, men snyggt gjord och förbaskat underhållande var den. Roligt också med alla svenska inhopp (Björn Bengtsson, Christian Hillborg, Jonas Malmsjö och en ofta komiskt dålig Magnus Samuelsson). Jag blev således väldigt glad när jag under pågående säsong fem läste att det skulle komma en film för att verkligen knyta ihop säcken.
Uthred, sword of Uthred
Som väntat blir det ett kärt återseende av såväl Uthred som andra återvändande karaktärer. Intrigen tänker jag inte skriva något särskilt om, men den handlar i vanlig ordning om maktgalningar som vill ta över land och lojaliteter som skiftar. Det är underhållande och snyggt och bitvis spännande, men det grandiosa uteblir. Jag gillar den, men det känns i grund och botten inte som mer än ett förlängt avsnitt av serien, inte för att jag kanske hade väntat mig mycket mer.
Oavsett är det en fin avslutning – för efter det här vore det bara dumt att försöka göra någon slags fortsättning med tanke på allt. Det är härligt att få hänga med Uthred och gänget och saknaden av en så pass beroendeframkallande serie blir än större.
Det ska sägas att jag väntade mig mer av slutfighten. Den känns märkligt sammansatt och blir lite lätt odramatisk trots att den innehåller många av de standardingredienser vi är vana vid att se vid stora sammandrabbningar på stora fält. Lite lätt oinspirerat. Det ska ju tilläggas att det här är en film som kanske går att se även om man inte sett serien, men jag har svårt att se att man skulle få ut något av det. Som avslutning på en finfin serie är det oavsett trevligt, tillkortakommanden till trots.
Seven kings must die landar på 6,5 av 10 poäng