Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Göteborg 400 år (Avenyn)

Hallo!

Jag måste verkligen be om ursäkt för att de tagit sån tid sen vi hördes sen sist, men man kan minst sagt säga att det varit fullt upp och de har helt enkelt inte riktigt funnits tid att skriva.
Men man kan väll säga att de hänt en hel del sen sist och äntligen har vaccinet kommit och vi kan börja blicka framåt, jag har släppt en hyllningslåt & musikvideo till Göteborg som fyller 400 år, suttit i studion och skrivit låtar och fått ett jobb utöver musiken för att klara pandemin.

GÖTEBORG 400 ÅR

Från idé till verklighet har jag nu äntligen släppt min hyllningslåt till Göteborgs stad & Avenyn.
” Dansar genom Avenyn” är en hyllningslåt till Sveriges bästa stad och framsida ( Göteborg) tillsammans med mitt team har vi jobbat fram en riktigt bra musikvideo och låt som vi är riktigt nöjda med.

I denna härliga video tar den med oss in på olika miljöer och platser i Göteborg,från restaurang-häng till nattklubbsliv till mera vackra platser runt om i Göteborg. Men det bästa utav allt, jag fick också äran att jobba tillsammans med världens bästa team med bland annat Fortesa Hoti som varit med i den stora succé serien ´Andra Aveny, därefter följer också namn som Avenyföreningen, Radisson blue Riverside, Café River, Scandic Rubinen, JUST NU, Hard Rock Café , men också till min film & regi teamet Christoffer Ek Korsgaard & Shanta Blanch. Men bakom det stora hela i låten ligger ju faktiskt min trummis & producent Richard Johnsson .Med handen på hjärtat har faktiskt den här våren startat väldigt bra och jag ser fram emot en varm och härlig sommar, som jag hoppas släpper loss med restriktionerna. För er som missat denna härliga musikvideo som redan fått över 3000 visningar på mindre än 2 veckor får gärna ta en titt här nedanför.

Avenyn möter Tim Damerau!

 

Våren 2021

För er som missade var jag också med och tävlade i P4 nästa, med en ny skriven låt som heter ” Kärlek & tillit men som tyvärr inte gick vidare, men som jag kommer släppa inom kort framtid. Men vi tar nya tag och kämpar vidare i pandemi tider. Om man ska se till de positiva så har jag faktiskt förhandlingar och dialoger redan nu med spelställen, så kanske blir de några spelningar till sommaren ändå.
I tisdags va jag hos Lasse Lindberg i Radio 88 ( 2 timmar Lasse) vilket va jäkligt skoj. Där vi körde ett helt program i två timmar med olika låtar jag släppt, 2 världspremiärer av låtar som ej ännu är släppta med bland annat ´Inte din soldat` och ´Kärlek & Tillit´ med i programmet var också Canilla Enskär, Jan Johansen och Lara Eide. Det var ett mycket trevligt program och jag ser framemot att komma tillbaka till underbara Lasse.

                        

 

Mina kära vänner, bekanta , lyssnare och läsare ,  Jag hoppas verkligen ni får en jättebra helg och glöm inte min lyssna in min senaste låt på spotify ´Dansar genom Avenyn´. Ta hand om er där ute så hörs vi snart igen.

Puss & Kram från mig…

 

 

 

“Naket” Känslosamt & Förtvivlande Musik-År (som ändå gav lycka)

 

kungahuset

ÅRET 2020 DÄR ALLA FICK VAKNA! kungahuset

Toalettpapper, konservburkar och företag som går i konkurs, eller nu sprids coronan över Sverige, har varit dem flesta rubrikerna runt om på sociala medier dem senaste 12 månaderna. Det har varit gnäll hit och dit, att vi inte får göra det och vi får inte spela musik. Men om vi ska dra något positivt över de hela är att vi har förenats till en stor familj och ser egentligen hur sköra vi människor är om vi råkar ut för en sån här pandemi. Det är fruktansvärt det vi har varit med om men för att dra några noter över det hela är att vi verkligen fått kämpa och det gäller hela landet i all ära. Jag vill bara säga WOW, tänk va ni åstadkommit som egen individ eller som människa eller som egenföretagare, vilka krafter ni lagt ner på att bekämpa covid-19 och att överleva.

Det är inlägget sträcker jag till alla runt omkring som har drabbats av coronan och till er människor som inte finns där längre, men avskalat och “naket” har vi faktiskt klarat av än så länge att inte hela vårat samhälle brakar samman och blir kaos. Det finns vissa som haft och har de tuffare än andra, men vi står iallafall kvar på jorden och vi ger varandra kärlek genom att visa att vi tar hand om varandra. Oftast hör man i mat affärer eller köpcentrum, tillsammans bekämpar vi smittan och håller avstånd. Men har vi hållt avstånd egentligen? Vilka är det egentligen som fått hålla avstånd med restriktioner och regler? Jo det är alla musiker & artister där ute som inte kunnat jobba, inte kunnat åka ut och spela, inte kunna få sitt levebröd för alla inställda konserter, eller krögare som gått i konkurs. Medans stora köpcentrum som Femman i Göteborg, eller Gekås, har haft fullt med folk, men ändå står vi kvar och kämpar för det som vi älskar mest, MUSIK.

Året 2020 gav mig nyckeln in till musikens värld och att arbeta som egen artist tillsammans med väldigt duktiga människor och jag är så glad att de finns sociala medier för utan dem hade vi inte synts i dagens pandemi. Så jag skulle vilja ge alla där ute en stor eloge för att vi klarat oss igenom detta; Sjuksköterskor, skolpersonal, krögare, vårdpersonal, alla ni som verkligen kämpat för att ta oss igenom detta. Men till alla och då menar jag verkligen alla, även om du inte är min vän så är du min vän genom musiken och det är till alla musiker & artister där ute som verkligen ligger på kanten till att falla och inte klara er.

Jag skulle vilja ge alla mina musikvänner en stor jättekram för att ni orkar och wow vilket musikår, trots den här jäkla pandemin. Hittar efter hittar och idéer som skapat nya förutsättningar för att kunna överleva, allt för att musiken betyder allt för oss. Ser ni vad som hänt? Året 2020 har ni skapat fram nya idéer och tänk som kommer vara nytta i framtiden och som vi kommer kunna använda oss av, även om inte någon pandemi finns. Tex det här med Livestream, vi har skapat en ny och modern värld för musiken. Gladeligen skulle jag vilja säga tack för detta året som varit och jag är så tacksam för att jag fick börja producera och skapa egen musik. Jag ser fram emot året 2021 och som ni alla vet har jag släppt min senaste EP DRÖMPOJKEN` som finns ute sedan den 20 November. Tack musikåret 2020 även om det blivit avskalat och naket på många fronter skapade vi nya förutsättningar att bygga nånting nytt. Tack till alla er som följer mig på sociala medier och ger mig kärlek genom ert engagemang att ge eran tid till mig och min musik.  Tack till Radio, Tidningar, bloggare, och mitt underbara team som jobbar med mig.

 

 

 

TACK ÅRET 2020 FÖR DE DU GAV, NÄR MUSIKBRANSCHEN VAR SVAG!

SVENSKAFOLKET BEHÖVER ALL KÄRLEK NU! Ny Musik Påväg!

 

DRÖMMARNA VI ALLA VILL NÅ!

Hej på er, hoppas ni alla mår bra? Även fast det just nu är väldigt svåra tider och speciellt en stor smäll mot alla krögare och restauranger som finns där ute. Vad ska man göra? Vad ska hända? och hur ska detta sluta? Ingen av oss vet, men vi är människor och vi har som överlevnadsinstinkt att överleva och det ska vi faktiskt också göra. Vi ska kämpa emot ondska, vi ska ta oss igenom svåra stunder och vi ska bita ihop för att familjen eller vännerna ska klara sig. Jag ger all min kärlek och hopp till er där ute för att vi ska kunna klara oss igenom den här pandemin. Vare sig du är byggare, krögare, skolpersonal eller musiker, så gör vi alla vad vi kan för att klara oss igenom detta. Men vi har också en stor grupp människor som jobbar inom vården som är överbelastade och skolor som stänger. Det ända vi behöver nu är tro, hopp och kärlek.

Vad Kan Du Bidra Med?

Alla kan vi bidra med att inte skapa kaos och det kan vi alla komma fram till. Men att ge varje människa ett andrum till att överleva är en fantastisk gåva, de behöver inte vara pengar eller iallafall inte stora summor. Det kan vara så att varje enskild individ överlever dagen, det vill säga hjälpa till med att bidra med mat och hushåll, eller swisha en liten summa, alla gåvor är värdefulla. Jag som musiker och artist lever på svåra förhållande nu och vi kämpar och jag får höra varje dag av personer som säger att dem ska ge upp. Men vi ska fan inte ge upp, vi är människor och vi är skapta för att nå våra drömmar och mål och vi vill inget annat att våra nära och kära ska må bra. Därför är det viktigt att hela Sveriges befolkning går samman till en stor familj. Även om ekonomin går åt skogen just nu för många och alla har tagit sina besparingar, finns  alltid hoppet kvar inombords. Därför säger jag att försök med alla medel att aldrig ge upp dina mål och drömmar även om den här pandemin satt ett “helvetes” liv i många hem, hus och företag.  Ge de lilla som blir de stora för någon.

Musik Skapar Kärlek & Av Kärlek Skapas Relationer

Vi människor är fantastiska på att genom små saker bli lyckliga, de kan vara att lilla farmor ger sitt barnbarn en glass, eller faktiskt bara njuta av naturen och att vädret visar vägen till en bättre dag för en individ. De vill säga att solen skiner högt över landet och våran himmel är helt klarblå. Små ting kan göra oss lyckliga och det är det som gör människan unik av att med små saker kan vi skapa vår egna lycka, i svåra tider som denna. Musik har alltid varit en stor del av människans terapi-verktyg och är de än idag. liten som stor spelar ingen roll utan musiken har alltid tagit oss fram. Kärlekslåtar som “Must have been love” “Tycker om när du tar på mig”. Alla kan vi relatera till olika händelser i musiken och upplevelser av och från musiken. Jag som artist kämpar och kämpar för att nå ut mig som artist, men de viktigaste utav allt är att jag vill få ut ett budskap till mina lyssnare och fans.

 

Jag Kan Inte Ge Allt, Men Jag Kan Ge Något!

Så i svåra tider som denna, med ekonomiska brister, med ett samhälle som svajar. Vill jag ge något och den 20 November släpper jag min EP “DRÖMPOJKEN” och det är en EP som handlar om att få och ge kärlek, de handlar om att vi människor ska fantisera till våra drömmar och att vi ska “LEVA HÄR OCH NU & VI SKA HELLER INTE DÖ! Jag kan inte ge er pengar, jag kan ge er min tid att få er på andra tankar och förmedla en känsla som får er att må bättre. Musiken gör att vi mår bättre och jag hoppas att det också kan gå rakt in i era hjärtan.  Ta väl hand om er alla nu och se till att visa så mycket kärlek och omtanke för just nu behöver vi alla en tro och hopp på något, vilket är en bättre och stabil framtid.

Den 20 November släpps EP på alla olika ljudplattformer, så som Spotify, Deezer , Itunes, Youtube m,fl. Här nedanför finner ni en förhandslyssning på “DRÖMPOJKEN”

Bakom mig har jag världens fantastiska team och vill verkligen ge er en stor kram av kärlek och kämparglöd för att klara oss igenom denna svåra tid som året 2020 gav oss. Nu siktar vi mot ett nytt år och ser till att vi når framgångar och glädje, men tar också en stor tyst minut för alla dem fantastiska människorna som gått ur tiden på grund av Covid19.

Stort Tack Till!

SVENSKA GRAMMOFON STUDION , SCANDINAVIAN ARTIST, FONO MUSIC, SVERIGES RADIO, RADIO HALMSTAD, RADIO PARTILLE, BLOGBIZ, MILO BLUE PRODUCTIONS, RICKARD JOHNSSON. Det finns många att tacka och ber om ursäkt om jag missat nån.  Men till er alla, min familj, vänner, fans & Svenska folket är jag evigt tacksam för att ni finns.

 

 

Släpper eget efter år i coverbranschen

Efter många år som …coverartist satsar Varbergsartisten Tim Damerau på eget material. Nu har han släppt debutsingeln “Du vet vad jag vill.”

Trots att Varbergsbon Tim Damerau har stått på scen i många år i olika konstellationer är det först som 30-åring han vågar sig på att släppa eget.

– Jag har inte vågat tro på mig på det sättet, men när jag har fått bekräftelse från andra att det är bra så har jag verkligen gått in med hjärta och själ för det här, säger han.

Vill förmedla hopp

Debutsingeln Du vet vad jag vill andas positivitet och kom till efter en period av dåligt mående.

– Jag har mått väldigt dåligt senaste halvåret men träffat människor som fått mig att må väldigt bra, och komma på fötter igen. Så den här kom till en natt när jag satt i sängen och nynnade lite på en melodi, och så kom den här texten om längtan efter en person, säger han.

Förhoppningen är att låten ska förmedla en känsla av hopp.

– Jag hoppas att folk ska börja tänka positivt och att även om det kan vara mörka dalar så kommer man alltid tillbaka. Och så hoppas jag att folk gillar mina låtar och sjunger med såklart, säger Tim Damerau.

“Jag är musik”

Tim Dameraus musikintresse föddes när han som liten pojke hakade på pappa till studion och på spelningar.

– Pappa spelade i ett band i Göteborg på 80-90-talen som hette Simpkins och jag var med mycket när han sysslade med det. I skolan var jag väldigt blyg och satt kvar efter musiklektionerna och spelade gitarr, och på gymnasiet började jag skriva egen musik, säger han.

– Jag är musik. Jag brinner för musik så mycket att det inte finns något annat för mig. Jag är kär i min gitarr och musiken kan man säga. Det är så det är helt enkelt, fortsätter han.

Livet för somliga av oss

 

Låt oss tala om livet. Eller rättare sagt, livet för somliga av oss som befolkar denna jord. Låt oss börja genom att tala om PMS. Eller PMDS, som det är ännu värre fall. Vad fan? Jag älskar att vara kvinna. Så är det. Jag skulle för allt i världen inte vilja byta. Jag tycker det är så fantastiskt och något att vara så stolt över att jag i en herrans massa år trodde att Simone de Beauvoir med sitt bevingade uttryck “Man föds inte till kvinna, man blir det” inte syftade till kön som en social konstruktion, utan menade att konceptet att vara kvinna –  med allt vad fantastiskt och gudomligt det innebar – inte var något att man per automatik fick med sig bara för att man råkade födas till flicka, utan var något som livet och erfarenheten formade. Jag hade inte rätt, men det gör inget.

Hur tänkte naturen där?

Jag älskar alltså att vara kvinna trots att det innebär en massa saker som är alldeles förvridet i vårt samhälle. Det finns emellertid några saker som jag inte med den mesta välviljan världen kan uppskatta, varav en är oss av naturen given. PMS/PMDS. På riktigt, naturen, hur tänkte du där? Hur, HUR, kan det rimligtvis vara okej att utsätta en stor del av jordens befolkning för månatliga hard core depressioner? Mensvärk kan jag gå med på, även när den ibland är så brutal att det känns som att kroppen håller på att gå av vid svanken. Jag kan då rulla ihop mig till en liten boll och mildra det hela med en värmekudde och värktabletter. (I skrivande stund blir det dock tydligt att det inte är en lyx alla har, i alla delar av världen. Kvinnor i flyktingläger t.ex. Kvinnor som sitter utanför ICA och tigger.)

Men ångesten, obalansen, känslan av total hopplöshet, frustrationen, oförmågan, sorgen m.m. På riktigt? Behöver vi VERKLIGEN det för att vara en del av vårt reproduktionssystem? Bara de människor (notera; människor, inte bara kvinnor) som någon gång levt med depression kan förstå hur det kan kännas. Själv har jag “lyxen” av att ha upplevt båda delarna, även om depressionen sedan några år tillbaka blivit avsevärt mer hanterbar då jag till slut tog hjälp av läkare, medicinering och terapeut.

Signalerna som sänds

Så, PMS och PMDS alltså. Skitgrejer. Samma dag som den är som värst (innan jag kollade almanackan och förstod vad det var frågan om, och bara trodde det var ett omotiverat och kraftigt återfall av depression eller utmattning) läste jag en blogg om Bråvallafestivalen. Det var en blogg som tog upp de våldtäktsfall och övergrepp som skett där nu senast. Vilket för mig in på den andra saken som jag inte älskar med att vara kvinna, nämligen det faktum att vi lever i en värld som gång på gång signalerar att övergrepp mot kvinnor inte är så farligt och att kvinnans kropp inte egentligen hör till henne själv, utan är ett objekt som vem som helst kan ha rätt till. Vi har ett rättssystem som upprepade gånger låter våldtäktsmän gå fria med banala motiveringar såsom

“han/de visste inte att hon inte inte ville”
“hon har haft sex förut”
“hon följde med ragget hem fastän hon inte kände honom”
“hon var full”
“han var full”

osv. i all oändlighet. (Credd till det underbara humorprogrammet Hej Domstol som en gång hade en väldigt vass satir om just detta, där de med sin “Våldtäktsslumpgenerator” skulle klå Sveriges domstolsväsen och “fälla ÄNNU färre gärningsmän”.) Vi har ett rättssystem som de gånger de faktiskt fäller en våldtäktsman ger honom några ynka månader/år i fängelse och dömer honom att betala ett patetiskt skadestånd till offret, medan förskingring och sådant som har med pengar och materiella ting att göra kan ge ännu högre fängelsestraff och drygare böter. Vi har samhällen som påstår sig vara mot våldtäkt, men som ändå skyddar “sina grabbar” och en tjej som blivit våldtagen blir utfryst och mobbad (av båda könen) på sin skola och tvingas flytta medan gärningsmannen tryggt kan gå kvar.

“Inte alla män”

Det här är givetvis helt uppåt väggarna. Man blir galen, arg, mörkrädd och tokfrustrerad över att vårt samhälle signalerar detta. Att det är okej – t om uppmuntras – att män ska “så sin vildhavre” och knulla runt, medan tjejer gör de stämplas de som slampor och ses ned på. Men så här är det – hur samhället än formas kommer våldtäkt nog alltid finnas med. Och då kommer vi in på den tredje saken jag inte älskar med att vara kvinna; alla jävla idioter som tycker de är befogat att skriva hatiska kommentarer till och om kvinnor som tar upp den här sortens frågor om övergrepp mot kvinnor. På riktigt, hur otroligt korkad får man bli?

Det finns liksom inget att diskutera eller protestera mot när det gäller övergrepp. Det ÄR fel, hur omständigheterna än ser ut. Och så kommer pucko efter pucko och ska vara kritisk mot de drabbar och/eller kvinnor som skriver om det. De kommer dragandes med sitt kränkta “inte alla män” och allt vad jidder det är de har att komma med. I bästa fall är det bara så störigt att man vill krypa ur sitt eget skinn, i värsta fall skrämmer/hotar det kvinnor till tystnad. Återigen, på riktigt? Det är så dumt, så dumt att det finns ingen ände på det.

Om du som man inte känner dig träffad av något av det jag skrivit är det super, då har vi inget problem (särskilt inte om du är en manlig förebild och inte bara föregår med gott exempel utan dessutom är öppen med var du står, och på så vis uppmuntrar andra män att följa ditt exempel). Om du som man känner dig träffad kan jag bara vara extra tydlig med att passa på att säga att du är så pantaaaad.

Så inte nog med att vi kvinnor ibland av naturen ska behöva stå ut med kraftiga månatliga depressioner av rang (och värk och trötthet, för vi snackar ändå blodförlust) – vi ska dessutom behöva leva med den här skiten. Det är så man vill kräkas. Helst på någon.

En bild säger mer än tusen ord

För att nu göra detta uppåttjack till inlägg ännu roligare och mysigare bjuder jag på ett gäng bilder hittade på den eminenta Pinterest.

Till hårda tags försvar

Vi måste prata om “hårda tag”. Om sex och makt. Vi måste prata om det nyanserat. Och vi måste prata om den omtalade Netflixfilmen 365 days.

Den har fått mycket (befogad) kritik, bland annat om att den skulle romantisera övergrepp – inte minst i Fredrik Lagnetofts välformulerade och humoristiskt vassa recension, så jag tycker nu det är på sin plats att diskutera den utifrån en annan sida.

Bakgrunden

Filmen har fått kritik för att den romantiserar övergrepp och Stockholmssyndromet. (För er som inte känner till den, i korthet: rik maffiaboss blir förälskad kvinna som han kidnappar och ger henne 365 dagar på sig att bli kär i honom. Blir hon inte det släpper han henne fri. För att vinna hennes hjärta glider han runt med sin muskulösa kropp och tar med henne på dyra shoppingrundor. Kidnappad kvinna har hett temperament och varierar tillvaron med att ibland skälla ut sin kidnappare och ibland reta honom med sin nakenhet och sitt sätt att äta glass.)
Mmmmm… gelato…

Det har lyckligtvis och förhoppningsvis inte undgått någon att vi fått en ny lag, samtyckeslagen. Eller fått och fått – det är tack vare envetna och modiga människors hårda arbete som den drivits igenom. Samtyckeslagen bygger på något så självklart att sex ska vara ömsesidigt. Det är egentligen ett enda stort skämt att det ens behövs en så självklart lag, men helt uppenbart är det här med ömsesidighet och respekt väldigt svårt att förstå för somliga.

Vilket gör det fullt begripligt att romantiseringen av en kidnappning blir väldigt provocerande. Det säger jag inget om. Men till skillnad från en hel del andra filmgenrer och inte minst verkliga livets brottsfall, är huvudkaraktären tydlig med att han inte ”kommer göra något med huvudpersonen så länge hon inte själv vill det”. Trots att han är så tänd att han knappt vet var han ska bli av. Det här är ett resonemang som bör föras i våra svenska rättssalar. Där resoneras det ofta utifrån att män som blir så upphetsade att de vet varken ut eller in, inte kan hållas ansvariga för sina handlingar. Det är fullt rimligt att de inte kan hejda sig. Det måste vi tydligen förstå. Att om en man blir riktigt övertänd finns det ingen återvändo. Vi kan inte begära av honom att han ska ha empati och en förmåga att hejda sig. En förmåga att läsa av om kvinnan i fråga verkligen vill ha honom eller inte.

Vi får ge filmens kidnappande huvudperson Massimo credd för att även om han må vara en besatt kidnappare, har han åtminstone grepp på det här med samtycke när det väl kommer till sex. Man ligger inte med sitt kidnappningsoffer om hon inte själv vill det, hur tänd man än är. Inte ens när hon själv börjar bli så tänd att hon blir osäker på vad hon vill. Man avvaktar, tills man vet säkert.

Sensmoral: samtyckeslagen gäller även kidnappare. Istället för att tvinga sig till sex är det bättre att försöka charma den man är intresserad av med vackra miljöer, god mat och shopping.

Realistiska förväntningar

För att försvara filmen ytterligare handlar det såklart även om vad man ger sig in med för förväntningar. Om jag ska se en mjukporrfilm förväntar jag mig kanske inte ett manus värdigt en Oscarsvinnare. Även om den smart nog valt att behålla ursprungliga språk (italienska och polska) och inte låta HELA dialogen bestå av engelska med respektive brytning, förväntar jag mig kanske inte en europeisk kvalitetsfilm i stil med Amelie från Montmarte eller Livet är underbart (ja, jag tog tillfället i akt att namedroppa två av mina absoluta favoritfilmer).

Amelie från Montmartre – Hyr eller köp och streama hos SF Anytime Livet är underbart (1997) | MovieZine

Vi måste ha realistiska krav och förväntningar på filmen. Allt annat vore oschysst. Det är inte så att det blir ramaskri över det orealistiska i actionfilmer, där alla inblandade kan ta slag på slag utan att svimma/lägga sig i fosterställning och gråta. (Eller det häpnadsväckande faktum att skurkarna aldrig kan sikta när de skjuter, medan hjältarna alltid träffar. Har du nickat till och har svårt att se vem som är skurk respektive hjälte i actionfilmen du ser? Håll koll på om de kan träffa eller ej, så har du svaret.) Vi blir inte förvånade över att folk envisas med att bo kvar i Midsomer, trots att invånarna dör som flugor varje sommar. (Tvärtom är vi tacksamma för att de gör det. Så vi kan ha vårt obligatoriska sommarknark. Älskar Morden i Midsomer!).

Sammanfattningsvis: att använda ett klent manus och tvivelaktiga skådespelarinsatser som tungt vägande argument till varför en mjukporrfilm skulle vara dålig får ändå anses ganska motsägelsefullt. I varje fall får det ses som ett onödigt krav. Vilket för mig till nästa punkt.

Vem är målgruppen?

Filmens målgrupp är kvinnor. Ska det vara så mycket begärt att ge kvinnor en lättsam erotisk film utan att kraven på dess kvalitet ska bli alldeles skyhöga? Varför kan vi inte få ha halvdan underhållning, vi också? Det finns massor med filmer som riktar sig till en manlig målgrupp med hur mycket som helst att diskutera vad gäller glorifiering av våld, endimensionella kvinnokaraktärer.

För bövelen. Det är väl uppenbart att ingen kvinna vill bli kidnappad, men däremot få njuta av ett sexigt samspel mellan makt och åtrå, mellan att ge och ta och mellan hårda tag och lyhördhet. På samma sätt som en kvinna inte är ANTINGEN en hora ELLER en madonna, behöver förförelse inte vara ANTINGEN ”snällast och mjukast i världen” ELLER ”räligt drägg som förnedrar och misshandlar kvinnorna han påstår sig gilla.” Det är verkligen inte svårare än så.

Om vi likställer precis alla hårda tag med varandra går vi mot en farlig väg. Det har varit en lång kamp mot kvinnans rätt till sin egen sexualitet och vi må ha kommit långt, men vi är inte där än. Det ser vi skolvärlden, där en kille som har (eller på grund av påtryckningar påstår sig ha) haft många tjejer är något imponerande, medan en tjej som varit med många killar ses ned på och än idag (2020!) riskerar dåligt rykte. Vi ser det tyvärr i vårt rättsväsende. Vi ser hur nämndemän, åklagare och advokater tycker det är fullt logiskt att en kvinna som tidigare njutit av att ha sex med olika partners självklart måste vilja ha sex med vem som helst, under vilka premisser som helst.

Nu blir den sortens groteska logik tack och lov svårare att luta sig mot, i och med samtyckeslagen. Men om vi likställer ”hårda tag om handleden och ett lätt tryck mot halsen där båda är överens och har koll på varandra och är uppmärksamma på var gränsen går” med ”gagging där målet är att kvinna inte ska få tillräckligt med luft utan svimma av den påtvingade avsugningen” har vi många obehagliga scenarion framför oss. Det kommer bli ännu svårare för de kvinnor som uppskattar hårda tag att få utlopp för sin njutning utan att riskera att deras sexpartners inte förstår skillnaden. Det blir svårare för en våldtagen kvinna att få rättvisa om hon utsätts för brutal gruppvåldtäkt om hon har historik kring att uppskatta ”hårdare tag”.

Det här för oss återigen in på hela Maddona-hora konceptet. Det vill säga att en kvinna är antingen en madonna eller en hora, och ska behandlas därefter. En madonna kan inte uppskatta fri sex, utan ska bara vara helig, medan horor kan man behandla hur respektlöst som helst. Givetvis är ingen människa så ensidig. Känner ni till DISC-testen, med de olika personlighetstyperna baserat på färger? Där är det också tydligt att man kan ha en mer dominant färg, men ingen människa är enbart röd, grön, blå eller gul.

Om man inte tycker det är skäl nog att låta kvinnor (och deras eventuella preferenser) vara mer mångsidiga och mänskliga, kan man undvika ovan nämnda logik åtminstone för de stackars advokaterna och nämndemännens skull. Tänk så jobbigt det måste vara för deras små hjärnor att behöva omfamna det faktum att det är skillnad på lite hårda tag och på direkt misshandel och/eller förnedring. Det kommer de inte klara av om vi inte gemensamt arbetar för att ändra attityden. Det vore en helt orimlig begäran.

Påverkan

Så, om vi vill vara ansvarsfulla och måna om våra medmänniskor bör vi fortsätta diskutera och lyfta problematiken med maktmissbruk och förnedring inom sex. Men vi bör kanske inte lägga krutet på en halvdan mjukporrfilm för kvinnor, utan snarare på den riktiga porrindustrin. Den som eskalerat något absurt, som ofta uppmuntrar till direkt förnedring och misshandel – inte bara i deras extremt välskrivna manus, utan även i deras behandling av de kvinnliga skådespelarna. Den sortens brutalitet som finns på gratissidor på nätet. För vem som helst, oavsett ålder. (För att se 365 days på Netflix måste man i alla fall betala för abonnemanget.) Boktips: den jobbiga men viktiga Vargen av Katarina Wennstam. Den ger en fruktansvärd inblick i hur porrindustrin ser ut idag, och hur skadliga konsekvenserna är av den. Författaren och journalisten Wennstam gjorde grundlig research inför arbetet med boken, och en hel del av det kan man även ta del av på hennes Instagram.

Avslutande bevis

Jag avslutar med diverse bevismaterial, noggrant ihopsamlat av yours truely:
Går det att vara en dryg och överlägsen, och samtidigt het och (sedemera) respektera kvinnan man är intresserad av? Svar JA. Se bevisföremål ”Mr Darcy”

Går det att få till hetta och passion, i tider av samtycke? Svar JA! Se bevisföremål som jag kallar ”awsome passionerad dans med Linnéa Claesson i Let’s dance 2019” 

Over and out.

Till startsidan